Nar man blir sa gammal som jag blev, foljer det sjukdomar med i kolvattnet.
Jag fick starr och hade valdigt svart att se och holl mig oftast hemmavid, pa var uteplats och dessutom kan man inte ga alltfor langt bort, i fall man ska hinna med att fa i sig extra rakost.
Musklerna i mina bada bakben forsvann ocksa sakta bort och det blev svart for mig att hoppa upp hos min matte, vilket jag ofta ville men min matte brukade lyfta upp mig nar jag ville upp i knat.
Nar min matte sag att det var sa illa stallt med mina bakben, gick hon till veterinaren med mig och hon tyckte, precis som jag sjalv gjorde, att det var battre foor mig att fa ga over regnbagsbron itll mina broder som vantar pa mig dar, innan jag blev samre och fick ont, dessutom.
Jag vet att det var valdigt jobbigt for min matte och jag forsokte att formedla genom mina tankar till henne, att det har var bast for mig och att jag kommer att finnas pa andra sidan bron och vanta pa henne dar, tillsammans med Junior, Totte och Oscar.
Vi fick en fin stund tillsammans hos veterinaren och min matte holl mig i sin famn hela tiden och pratade med mig hela tiden medans hon kliade och smekte mig.
Vi satt sa i ungerfar nastan en timme medans veterinaren kom in och tittade till oss lite da och da.
Jag ar nu pa andra sidan bron och har det bra tillsammans med mina broder som ocksa vantar pa dig, matte, nar det ar dags.
For er som inte kanner till regnbagsbron, sa kommer ha en lank till den sa kan ni fa se att det finns en fin plats, dar vi vantar pa er :http://www.indigo.org/rainbowbridge_ver2.html
Jag haller ett oga pa dig och pa vad som hander dar pa jorden.
Jag ar glad att du nu har flyttat och gift dig med Emmanuel, som jag vet ar en bra man med.
Att du dessutom ar battre i din sjukdom, MS ar ocksa skont att veta.
Har har vi dator med sa jag kommer att fortsatta att skriva om det jag ser, som gor mig glad eller arg.
Precis som for min matte, som har datorn med sig till Gambia, fungerar inte de sista tre voklaerna har heller men det gar nog att forsta vad jag skriver anda, tror jag.
Nu har jag skrivit klart for den har gangen och nu ska jag pa rakskiva med brorsorna har.
Kurr fran Tigris.
Jag fick starr och hade valdigt svart att se och holl mig oftast hemmavid, pa var uteplats och dessutom kan man inte ga alltfor langt bort, i fall man ska hinna med att fa i sig extra rakost.
Musklerna i mina bada bakben forsvann ocksa sakta bort och det blev svart for mig att hoppa upp hos min matte, vilket jag ofta ville men min matte brukade lyfta upp mig nar jag ville upp i knat.
Nar min matte sag att det var sa illa stallt med mina bakben, gick hon till veterinaren med mig och hon tyckte, precis som jag sjalv gjorde, att det var battre foor mig att fa ga over regnbagsbron itll mina broder som vantar pa mig dar, innan jag blev samre och fick ont, dessutom.
Jag vet att det var valdigt jobbigt for min matte och jag forsokte att formedla genom mina tankar till henne, att det har var bast for mig och att jag kommer att finnas pa andra sidan bron och vanta pa henne dar, tillsammans med Junior, Totte och Oscar.
Vi fick en fin stund tillsammans hos veterinaren och min matte holl mig i sin famn hela tiden och pratade med mig hela tiden medans hon kliade och smekte mig.
Vi satt sa i ungerfar nastan en timme medans veterinaren kom in och tittade till oss lite da och da.
Jag ar nu pa andra sidan bron och har det bra tillsammans med mina broder som ocksa vantar pa dig, matte, nar det ar dags.
For er som inte kanner till regnbagsbron, sa kommer ha en lank till den sa kan ni fa se att det finns en fin plats, dar vi vantar pa er :http://www.indigo.org/rainbowbridge_ver2.html
Jag haller ett oga pa dig och pa vad som hander dar pa jorden.
Jag ar glad att du nu har flyttat och gift dig med Emmanuel, som jag vet ar en bra man med.
Att du dessutom ar battre i din sjukdom, MS ar ocksa skont att veta.
Har har vi dator med sa jag kommer att fortsatta att skriva om det jag ser, som gor mig glad eller arg.
Precis som for min matte, som har datorn med sig till Gambia, fungerar inte de sista tre voklaerna har heller men det gar nog att forsta vad jag skriver anda, tror jag.
Nu har jag skrivit klart for den har gangen och nu ska jag pa rakskiva med brorsorna har.
Kurr fran Tigris.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar